Lakrits är en naturprodukt och tillverkas av Lakritsrot (Glycyrrhiza glabra ) som hör till familjen ärtväxter. Lakritsrot växer och trivs bäst i torrare klimat runt medelhavet men också i Ryssland, Kina, Iran och delar av Nordamerika och Australien. Botaniskt och smakmässigt är den lik anis, stjärnanis och fänkål. Lakritsroten innehåller glycyrrhizin som är 50-100 gånger sötare än socker.
Glycyrrhiza glabra växer som buske och har 8-10 meter långa rötter som skördas vart tredje år. Rötterna torkas, hackas, mals och kokas i 160° till en seg massa. I kontakt med syre byter lakritsmassan färg från brunrött till svart. Den svarta massan pressas till block eller stänger som torkas.
Lakritsrot har en lång historia som medicinalväxt och har i över 6000 år använts som läkeväxt. Hippokrates prisade den för dess magbefrämjande effekt. Alexander den store gav sina soldater lakritsrot att tugga på för att motverka törst. Många historiska personer har genom åren talat om de hälsosamma egenskaperna av lakritsroten. Lakritsrot används fortfarande i traditionell medicin i Asien som slemlösande, hostdämpande, urindrivande, inflammationshämmande, stressreducerande och mot mental och fysisk trötthet. Det finns studier på djur som påvisar att glycyrrhizinsyra som finns i lakrits kan ha cancerförebyggande egenskaper. Även i väst används lakrits fortfarande i medicinskt bruk främst i hostdämpande medel.
Ibland ifrågasätts lakritsens goda egenskaper eftersom överkonsumtion, regelbunden konsumtion av mer än 50 gram per dag, bl.a. kan ge huvudvärk, vara laxerande och hos känsliga personer ge högt blodtryck. Det kan alltså bli ”för mycket av det goda” men vi som konsumerar lakrits normalt och njuter lagom ska absolut inte oroa oss.
Italien och framförallt den södra regionen Kalabrien anses av många odla världens bästa lakrits med en välbalanserad smak eftersom den innehåller en relativt låg andel Glycyrrhizinsyra. Lakritsrötter från Asien har ofta en mer frän och bitter smak. Många av Lakritsbolagets produkter har sitt ursprung i Kalabrien.
I England kom lakritstillverkning igång under 1500-talet. Det var också i England som George Dunhill av misstag kombinerade lakritsextrakt med mjöl och socker och blev den som uppfann dagens mjuka lakritsgodis. Lakritsgodis konsumeras främst i Norden, Holland, Tyskland och England.
Lakrits kom till Sverige redan på 1600-talet och har genom åren blivit en mycket populär och efterfrågad produkt. Förutom godis och konfektyr används lakrits allt mer som krydda och smaksättning. Vi äter mellan ett och två kilo lakrits per år och person.
Lakritsbolaget för traditionen vidare och förser svenska folket med lakrits från världens alla hörn till marknadens bästa priser.
Lakritsrot: Torkade rötter från Glycyrrhiza glabra, ser ut som torra träpinnar och är själva råvaran.
Lakritspasta: Rötterna kokas flera gånger till en seg svart massa.
Lakritsstång: Den flytande lakritspastan torkas och pressas till hårda lakritsstänger.
Lakritsgranulat: 100% ren pulveriserad krossad lakrits. Har mer intensiv smak än lakritspulver
Lakritspulver: Torkad lakritsmassa mals och pulvriseras. Ibland är lakritspulver blandat med maltossocker för att inte klibba ihop. Lakritspulver kan användas som smaksättare eller kryddning av drycker, mat och bakverk.
Lakritsrotspulver: Lakritsrot mals och pulvriseras. Används som lakritspulver men har en mycket mildare smak.
Lakritssås (lakritssirap): Lakritsgranulat blandat med bl.a. sirap. En sås som passar bra till glass och desserter.
Lakritsessens: Flytande koncentrat som med fördel kan användas som smaksättare i likör och glass.
Salmiak: Salmiak är ett salt (ammoniumklorid) framställt på kemisk väg som används i saltlakrits. I Finland är saltlakrits och salmiak mycket populärt.
Saltlakritspulver: Lakritspulver blandat med salmiaksalt.
Anis: Produkter med lakritssmak kan även innehålla anis som ersättare eller smakförstärkare till lakrits.